KulturBloggen

KULTURBLOGGEN MÖTER PLACEBO
Skribent: Jonatan Södergren



- På skivsläppsdagen ska vi göra en grej som vi inte gjort förut: vi ska göra en livesändning på YouTube där bi blir intervjuade och framför rätt mycket av albumet. Så fort man gör någonting live kommer säkert någonting gå fel, så det är lite nervöst att framföra låtar för första gången live inför hela världen. Samtidigt är det spännande, det är ju nu skiftet sker. Plattan är inte våran längre. Den släpps lös för världen och folk får ta den för vad de vill, berättar Placebos svenska basist och medgrundare Stefan Olsdal, som befinner sig i London när han ringer upp Kulturbloggen. Den 16 september ger de ut sitt sjunde studioalbum Loud Like Love och den 1 december är de aktuella med en spelning på Fryshuset i Stockholm.

På vilka sätt skulle du säga att ni har utvecklat ert låtskrivande? Försökte ni ta er an låtskrivandet på ett annorlunda sätt den här gången jämfört med hur ni gick tillväga på exempelvis Battle for the Sun eller B3 EP?
Stefan: Jag kan bara säga att det blir svårare för varje platta. Ju mer man skriver, ju svårare blir det att komma på den där känslan att man gjort någonting som känns relevant. Någonting som man själv blir belåten över eller stimulerad av. Med den här skivan var det rätt många veckor för mig personligen då det kändes som att jag stod och slog huvudet mot en vägg för att försöka få fram någonting som kändes rätt. Men samtidigt, oftast blir det bättre resultat ju mer man jobbar med det. Så det var en jobbig process, men resultatet är vi väldigt nöjda med.

Hur har er syn på bandet förändrats i takt med att ni blivit äldre och mognat?
Stefan: När vi släppte första plattan var jag tjugoett år. För det första är man odödlig och tror att allt man gör är det bästa som någonsin har gjorts. Man är arrogant. Allt hände rätt snabbt, så vi svaldes upp av någon rock’n'roll-bubbla som vi levde vi i, och fullföljde rätt starkt, i många år. Livet ändras och olika ansvar kommer till – familj och hälsa och sånt där – det blir annat fokus. Man kan helt enkelt säga att vi blivit mer fokuserade när vi väl jobbar. Ändå är vi här efter tjugo år och det känns fortfarande att det finns någonting kvar i glaset.

Vad hade ni för visioner när ni påbörjade arbetet med Loud Like Love, och på vilka sätt förändrades er uppfattning av albumet under arbetets gång?
Stefan: Det som var annorlunda med Loud Like Love-inspelningen var att det gjordes bitvis över ett år. Första halvan av plattan spelades in och mixades under 2012. Sedan hade vi – inte ett uppehåll – men vi var tvungna att åka ut på turné och göra promotion för B3 EP. När vi kom tillbaka till studion efter det kände jag i alla fall att jag hade fått ett bra perspektiv av hur plattan höll på att bli – vad det hade skrivits för låtar och vad som fattades. Jag kände att vi hade skrivit ett par starka låtar, så jag kände mig mer öppen och avslappnad för att vara lite mer experimentell och utforska lite andra banor. Om du sätter på andra halvan av plattan märker du att låtarna börjar bli lite längre och långsammare – det är mer studio över det hela och vi använder mer elektronik och loops och sådant där, så vi kunde göra en mer fulländad resa med hela plattan.

Hur kommer det sig att valet av producent föll på Adam Noble och vilken inverkan hade han på ert arbetssätt?
Stefan: Det är alltid väldigt känsligt att släppa in någon utomstående i laboratoriet. Det tog ett tag, vi började jobba med honom under andra omständigheter. Först skulle vi bara göra en eller två låtar, sedan gjorde vi B3 EP med honom. Under den processen kände vi att han var en väldigt talangfull producent, någon vi kände kom överens med alla tre i bandet, det är ju mycket politik i ett band. Han var en bra producent på många sätt. Han är yngre än oss. Han ville väl försöka få tillbaka någon känsla från de första plattorna vi gjorde på 90-talet. Försöka få ur oss ur någon bekvämlighetszon.

Albumets första singel Too Many Friends innehåller raden ”when all that people do all day is to stare into a phone”, hur känner ni inför den här utvecklingen mot att folk blir mer uppkopplade mot internet och sociala medier som Facebook? Skulle ni säga att ni förknippar det med någon känslomässig frånvaro?
Stefan: Vi håller på att genomgå en teknologisk revolution. Teknologin avancerar i ett extremt tempo, det är ett väldigt kraftfullt verktyg som vi har i våra händer just nu och det är svårt att analysera exakt vad det har för impact på våra liv. Vad låten utforskar är det här med social media, där vi har blivit lovade av massa stora företag som säger att med deras applications kommer vi närmre våra vänner och kan utveckla vår vänskapskrets, men jag tror personen i låten känner det motsatta, att han känner sig mer isolerad. Interaktionen mellan människa och människa har försvunnit och man har förlorat sig själv i det hela.

Låten börjar ju med enbart ett piano innan den mynnar ut i en tyngre refräng, vilken ljudbild var ni ute efter – och såg ni låten som en singel – när ni skrev den?
Stefan: Nej, låten började bara med en gitarr. När Brian kom till mig och sjung så var det väldigt enkelt med bara gitarr och sång, sedan var vi i studion med vår producent och försökte hitta ett annat arrangemang och jag minns när jag satt vid ett piano och kom på den där melodin. Då kom Brian in och hoppade upp och ner i glädje och sa ”nu har vi det”. Anledningen till det tror jag är att Brian och jag har en romantisk relation till 80-talspop, så Bonnie Tylers Total Eclipse of the Heart var något slags frö till arrangemanget [skratt].
Öppningslåten har ju också ett ganska storslaget sound, vad försökte ni uttrycka för känslor med den låten och hur kommer det sig att ni sedan döpte hela albumet efter den?
Stefan: Loud Like Love var faktiskt den första låten vi skrev för albumet, det var gnistan som gav oss tillbaka viljan att göra en ny platta. Det hade gått tre år sedan förra, så det var ett ganska stort moment för oss. Det är den mest positiva låten – både textmässigt och musikaliskt – på plattan. Texterna på plattan handlar om kärlek ur olika vinklar, men oftast de mer besvärliga och mörka delarna. Loud Like Love är den låten som firar kärleken, det var då vi kände att vi var tillbaka igen. Det var någon slags positiv energi som vi tog åt oss. Jag kom ihåg när Brian föreslog att Loud Like Love kanske skulle bli en bra arbetstitel, då tänkte jag att någon annan måste ha tagit den tidigare. Så det kändes som en för bra titel för att inte döpa hela albumet efter den.

Tror du att det är först nu när ni funnits som band i tjugo år som ni känt att ni kunnat skriva om kärlek ur så många perspektiv?
Stefan: Kärlek är en så otrolig klyscha när det kommer till populärmusik – ja, musik med text överhuvudtaget – så det krävs väl lite mer mod för att ge sig in och tackla det ämnet på ett sätt som inte känns som en klyscha, men vi kan säga så här: att det är olika characters i varje låt som Brian skriver och han skriver ur en personlig synvinkel, samtidigt som det är så öppet att folk själva kan leva sig in i dem och bilda sina egna characters. Jag ser det ju bara från utsidan, men jag tror att han har mognat som en låtskrivare och att det kändes rätt för honom att skriva på det här sättet nu.

---

CULTURE BLOG MEET PLACEBO



- On album release day , we do a thing we have not done before, we will do a live broadcast on YouTube where bee gets interviewed and in quite a lot of the album. As soon as you do something live is sure anything go wrong , so it's a little nervous to perform songs for the first time live in front of the whole world. While it's exciting , it's now shift occurs. The plate is not ours anymore. It is unleashed on the world and people will take it for what they want , says Placebos Swedish bassist and co-founder Stefan Olsdal , who is in London when he dials Kulturbloggen . On September 16, they give out their seventh studio album, Loud Like Love and December 1 is the current with a gig at Frost House in Stockholm .

In what ways would you say that you have developed your songwriting ? Did you try to approach the songwriting differently this time compared to how you went about , for example, Battle for the Sun or B3 EP ?
Stefan : I can only say that it will be harder for each plate. The more you write, the harder it will be to come up with that feeling that you have done something that feels relevant . Something that you yourself become complacent or over stimulated by . With this record, it was quite a few weeks for me personally when it felt like I was standing and hit his head against a wall to try to get something that felt right. But at the same time , usually gets the better results the more you work with it . So it was a difficult process , but the result , we are very happy with.

How has your approach to the band changed as you got older and matured ?
Stefan : When we released the first album , I was twenty-one years . Firstly, one immortal and think that everything you do is the best that has ever been made . It is arrogant . It all happened quite quickly , so we were swallowed up by someone rock'n'roll bubble that we we lived in , and did quite strongly , for many years. Life changes and different responsibilities come to - family and health and things like that - it will be another focus . One can simply say that we have become more focused when we are working . Yet we are here for twenty years and it still feels that there is nothing left in the glass.

What was your vision when you started work on Loud Like Love , and the ways in which changed your perception of the album during work ?
Stefan : What was different with Loud Like Love recording was that it was made here and there over a year. First half of the plate was recorded and mixed in 2012. Then we had - not a break - but we had to go out on tour and do promotion for B3 EP . When we got back to the studio after that, I felt at least I had gotten a good perspective of how the plate was becoming - what it had been written for the songs and what was missing . I felt that we had written a couple of strong songs , so I felt more open and relaxed to be a bit more experimental and explore some other paths. If you put on the other half of the plate , you notice that the songs are getting a bit longer and slower - it's more studio over it and we are using more electronics and loops and such there, so we could make a more perfect trip with the whole plate .

How is it that the choice of the producer fell on Adam Noble and the impact he had on your work ?
Stefan : It's always very sensitive to let anyone outside the laboratory. It took a while , we started working with him in other circumstances. First, we would only do one or two songs, then we did the B3 EP with him. During the process , we felt that he was a very talented producer , someone we knew got along with all three of the band , that's a lot of politics in a band. He was a great producer in many ways. He's younger than us. He probably wanted to try to get back some feeling from the first plates we did in the 90s . Trying to get us out of any comfort zone.

The album's first single Too Many Friends contains the line "when all that people do all day is to stare into a phone" , how do you feel about this trend towards people become more connected to the internet and social media like Facebook? Would you say that you associate it with any emotional absence?
Stefan : We are undergoing a technological revolution. The technology is advancing at an extremely paced, it's a very powerful tool that we have in our hands right now and it is difficult to analyze exactly what its impact on our lives. What song explores this is with social media, where we have been promised by lot of big companies say that their applications will we closer to our friends and to develop our circle of friends , but I think the person in the song feel the opposite, that he feels more isolated . The interaction between man and man has disappeared and has lost himself in it.

The song starts with just a piano before it flows into a heavier chorus , the sound you were looking for - and did you see the song as a single - when you wrote it?
Stefan : No, the song began with just a guitar. When Brian came to me and sing , it was very simple with just guitar and vocals, then we were in the studio with our producer , trying to find a different arrangement and I remember when I sat down at a piano and came up with that tune . Then came Brian in and jumped up and down in joy and said " now we have it ." The reason I think is that Brian and I have a romantic relationship with 80 's pop , as Bonnie Tyler's Total Eclipse of the Heart was some kind of seed for this event [ laughs].

The opening song is quite a good epic sound, what were you trying to express the emotions of the song and how is it that you then named the album after it?
Stefan : Loud Like Love was actually the first song we wrote for the album , it was the spark that gave us back the desire to make a new album . It had been three years since the last , so it was a pretty big moment for us. It is the most positive song - both lyrically and musically - at the plate. The texts of the plate is about love from different angles, but usually the more difficult and dark parts . Loud Like Love is the song that celebrates love , that's when we felt we were back again. There was some kind of positive energy that we brought to us. I remember when Brian suggested Loud Like Love might be a good working title, then I thought that someone else must have taken it before. So it seemed like a good title for not naming the album after it.

Do you think it is only now that you existed as a band for twenty years that you felt that you could write about love from so many perspectives ?
Stefan : Love is such an incredible cliche when it comes to popular music - well, music with text at all - so it requires a bit more courage to venture out and tackle the topic in a way that does not feel like a cliché, but we can say this: that there are different characters in each song that Brian writes and he writes from a personal point of view , while it is so open that people themselves can empathize with them and form their own characters . I see it 's just from the outside, but I think he has matured as a songwriter, and it felt right for him to write about it this way now.

Presa da: http://kulturbloggen.com/?p=74926